Det blir omlöp!

Publicerad 19:41 - 2011/06/21

Redaktionen skålar in omlöpet som kommer byggas c:a trettio meter ifrån högkvarteret.

Fiskejournalens redaktionsmöte hade knappt hunnit börja innan det glädjande beskedet anlände.
Idag hölls redaktionsmöte på fiskejournalen. Dagen inleddes med en föreläsning av Loris, en av de lokala fiskvägskämparna i Lerumstrakten. Föreläsningen handlade om historien bakom det pågående arbetet för att få ett omlöp byggt förbi kraftverket vid Hedeforsbruk. Hur arbetet dels mött motgångar, men också rönt framgångar genom åren. En berg och dalbaneprocess som idag är mer aktuell än någonsin.
Loris och hans vänner har länge drivit projektet. De senaste åren har även Martin och Christer Borg deltagit i kampen. Efter föreläsningen fortsatte redaktionsmötet i vanlig ordning. Men någon knapp timma senare öppnades dörrarna till redaktionen av en lokalpolitiker med ett brett leende över hela ansiktet. Nyheten om att beslut fattats i frågan stod klart. Skumpa fram, kött på grillen, gänget samlat, omlöpet blir av. Kan kvällen bli bättre?
Kristoffer Dahlstrand

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

En kommentar till detta inlägg

Var båten läck?

Publicerad 11:22 - 2011/04/29

Blev dom nerseglade, var det en läckande båt som orsakade olyckan utanför Simrishamn – eller var det kanske något helt annat?

I värsta fall får vi aldrig veta. Även om marinen kan bärga vraket så att polisen får titta ordentligt på det kan man inte vara säker. En påsegling borde ge skador på trollingbåten, men dom behöver inte vara alltför dramatiska. Ett stort handelsfartyg kan i princip ”trycka ner” en liten fritidsbåt med sitt bogsvall.

Jag har själv fiskat mycket i de vatten där olyckan skedde. Majoriteten av handelsfartyg går längre ut, men båtar som ska in till Åhus, Sölvesborg eller Karlshamn kan komma på denna trad. Och som trollingfiskare i liten båt måste man ha klart för sig att handelsfartygen går fort och att de har svårt att upptäcka en. Det är inte ens säkert att den lilla båten syns på radarn.

Radarn ser inte allt
Första gången jag blev medveten om detta fiskade jag ensam utanför Tärnö i Blekinge. Jag såg en fiskebåt komma mot mej, bra långt borta och sedan blev jag sysselsatt med ett bottennapp ett tag. Nästa gång jag tittade upp passerade fiskebåten bara något tiotal meter framför fören och ett rött ansikte på akterdäck ropade åt mej:

”Du syns inte på radarn!”

Det var en ensamfiskare i en mindre båt och av måsflocken att döma var han sysselsatt med att rensa fisk. Unden tiden hade han, antagligen, satt på autopiloten och radarvarnaren, som piper när något föremål kommer för nära.

Efter detta hårdhänta uppvaknande utrustade jag båten med rejäl radarreflektor och så småningom egen radar. Denna radar lärde mig en annan sak – att handelsfartyg seglar fort. Jag låg utanför Simrishamn i måttligt tät dimma och hade ställt in radarn att täcka två sjömil runt båten. Jag upptäckte en prick som närmade sig, men tog inte speciell notis om den – den var ”långt borta”. Nästa gång jag tittade var pricken obehagligt nära och i dimman kunde jag skymta det stora fartygsskrovet som forsade förbi mig, kanske 200 meter bort. Många fartyg seglar uppemot 20 knop. Det betyder att de färdas två sjömil på sex minuter. Inte särskilt lång tid om man är sysselsatt med ”viktiga” saker som betesbyte eller omriggning.

Läckte båten?
Om olycksbåten nu inte blivit påseglad kan olycksorsaken tyvärr vara så simpel som en läckande båt. Det har redan hänt alltför många olyckor inom båtsportfisket just av den orsaken. Speciellt trollingfiskare har en tendens att överlasta sina båtar. Det är mycket tung utrustning i form av elektronik, spöhållare, riggar och fiskegrejor. Lägg därtill tre tämligen fullvuxna grabbar och båten får ett helt annat gångläge i sjön mot vad tillverkaren tänkt sig.

Aktern på trollingbåtar ligger ofta djupt och om man trollar i medsjö är överbrytande sjö inte ovanligt. Då kan man drabbas av vad som brukar kallas ”hängränneeffekten”, det vill säga att små mängder vatten rinner längs relingsargerna och letar sig in mellan inner- och ytterskrov. Det kan även finnas andra sätt för vattnet att ta sig in, till exempel genom felaktigt utformade självlänsar.

Vi på FJ-redaktionen har själva drabbats av det här och lyckades med ett nödrop ta oss iland. För andra har det inte slutat lika lyckligt. Det är lätt hänt att hela mellanskrovet fylls av vatten och båten blir då mycket instabil. Det kan räcka med en hastig förflyttning av folk på däck för att den ska slå runt!

Men varför höll dom sig inte vid båten, som väl måste ha flutit ett bra tag? Nja, det är inte så lätt att hålla sig vid båten när man hamnat i vatten som bara är några få plusgrader. Flytoveraller, som alla tre bar, håller visserligen personen flytande, men den hjälper inte mycket mot kylan. När vi på FJ testade att låta folk hoppa i en isvak, iförda olika utrustning, visade det sig att mannen i flytoverallen inte klarade många minuter. Om det är lite vind och ström driver den kapsejsade båten undan med flera knop. Det klarar man inte att simma ifatt, i kallt vatten och vattenfylld overall.

Dåliga flytelement
Sedan kan båten ha sjunkit mycket snabbt. Visst finns det luftfickor och visst finns det antagligen flytelement inbyggda. Men många äldre båtar har mycket dålig flytkraft, eftersom det ofta gått hål så det kommit in vatten som dränkt in flytskummet och gjort att det inte fungerar. Ett väldigt gott råd till ägare av äldre båtar är att skära upp flytelementen, plocka bort skummet och ersätta det med luftfyllda plastbubblor som finns att köpa nuförtiden. Var också vaksam på hur mycket vatten du har i båten. En automatisk länspump är en bra investering, men automatiken kan krångla, så man måste ändå kolla regelbundet.

/Svenne

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

En kommentar till detta inlägg

En verklig veteran

Publicerad 15:38 - 2011/04/06

När man börjat glänta på den dörr där det står ”Pensionsmyndigheten” kan det ju inte hjälpas att man ibland får för sig att man är veteran – att man varit med om ett och annat. Då är det nyttigt att träffa folk som Olle Borgencrona.

Det var vid pressträffen på Mörrumspremiären som mötet skedde. Vi journalister brukar samlas för att få lite information om fisket, käka ärtsoppa och förstås för att prata gamla minnen och jämföra erfarenheter. När man, som jag, varit med om ett trettiotal premiärer börjar man ju få lite perspektiv på saker och ting.

Men när Borgencrona träder in i salen blir det tyst på alla kaxiga uttalanden och vi böjer våra huvud i vördnad för ERFARENHETEN. Olle har varit med om alla premiärer sedan sportfisket startade i Mörrum! Det blir 71 stycken och därav kan den mattebegåvade dra slutsatsen att herr Borgencrona hunnit passera konfirmationsåldern för rätt länge sedan. Fast av hans sätt att ränna fram längs ån och hans analys av laxtillgången skulle man nog snarare gissa på 40 än på det dubbla – som han faktiskt firat för flera år sedan.

Man har ju själv varit ung; velat storma himlar och riva murar – men ibland tänker man att ungdomarna borde tänka en gång till innan de kommer med sina våldsamma utspel. I sportfiskets värld som i övriga livet går mycket i cirklar och de som varit med ett tag har hunnit se samma saker hända både en och två gånger. Det kan vara lönt att fråga folk som Olle Borgencrona innan man ränner iväg. Vis blir man av att leva länge och några visa råd har man alltid nytta av.

En så erfaren fiskare som Olle Borgencrona kan förstås fånga stora fiskar. Det gjorde han så bra i fjol att han vid pressträffen belönades med Abu:s vandringspris Storfiskaren. Det instiftades av Göte Borgström och går till den fiskare som fångat den största laxfisken på spinn i Mörrumsån under året. Olles segerfisk var en hybrid på 12,7 kilo som han fångade i pool 21 den 26 mars i fjol.

/Svenne

Abu:s marknadschef Olle Lidesjö delade ut vandringspriset Storfiskaren och en äkta guldrulle till en verklig veteran – Olle Borgencrona. (Foto: Svenne Andersson)

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

En kommentar till detta inlägg

Premiär i Mörrum

Publicerad 16:19 - 2011/03/23

Sedan slutet av 1970-talet är det inte många Mörrumspremiärer jag missat – så jag har hunnit uppleva både det ena och det andra: goda år och dåliga, isbrytning på premiärmorronen, högvatten så att Whiskey Island förvandlats till en undervattensgrynna och mycket, mycket mera.

Fisken som fångas på premiären är mest nedfallsfiskar, bruna och magra, vilket får många att rynka på näsan åt ”jippot”. Själv har jag aldrig förstått vad som är moraliskt fel i att fånga en laxfisk som har lekt och gjort sitt för att föra släktet vidare. Att fånga och bonka en nystigen, romfylld hona är naturligtvis tjusigare, men knappast bättre för stammens fortlevnad…

Nåja, vi kan väl lämna det därhän och konstatera att för många sportfiskare, såväl Mörrumsbor som andra, är premiären ett definitivt och riktigt härligt vårtecken. Sedan är det förstås så att kung Bore ibland har en annan uppfattning om den saken. Jag har suttit och njutit av de hembakade pirogerna bland vårlök och blåsippor på strandbrinken, men jag har också hukat under isande nordanvindar och virvlande snöflingor.

Numera äger Mörrumspremiären rum den sista fredagen i mars, för att ge fler människor möjlighet att vara med. Tidigare var det alltid, ända sedan sportfiskets start på 1940-talet den 1 april som var premiärdag. Sportfisket pågår sedan till den 30 september, när ån och byn går till vintervila.

Fisket i Mörrum är skriftligt belagt så långt tillbaka som på 1200-talet, när det finns förtecknat i den danske kungen Valdemars jordabok. På medeltiden började man fisket på Valborgsmässoafton, vilket var i lagom tid när de första laxarna steg i ån. Men 1753 bytte Sverige från den julianska till den gregorianska kalendern och då flyttades allting 12 dagar framåt i tiden. Därmed hamnade laxfiskepremiären på den 11 maj – och det är allt sedan dess ”Mörrums nationaldag”. Då är det fest i byn och byborna går man ur huse, bland annat för att skåda den traditionella notdragningen som alltid brukar ge åtminstone någon lax i noten.

/Svenne

Om man nu lyckats få tag i Sportfiskarnas ordförande Joakim Ollén får man ju inte ge sig för lite snöyra. En tapper tidningsreporter intervjuar. (Foto: Svenne Andersson)

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

Fler spetsiga firrar

Publicerad 15:00 - 2011/03/18

Häromdan berättade jag om den väldigt spetsiga abborren. Men det finns fler spetsiga firrar i våra vatten – till exempel abborrens kusin gäddan.

Abborrens fornsvenska namn består av två delar, agh och borre, som båda betyder spetsig. Säkerligen syftande på de spetsiga fenstrålarna i ryggfenan. Med gäddan är det enklare – dess namn kan troligen härledas till ordet gadd, i betydelsen spetsig och här avses säkerligen gäddans spetsiga nos.

Namnet på den tredje spelaren i predatorgänget, gösen, är däremot svårare att härleda. Den etymologiska ordboken gör några trevande försök, med norska gjosa som lär betyda strömma, spruta – men konstaterar i stort sett att namnet är höljt i dunkel.

Den stackars gösen har orsakat en hel del namnförvirring. På tyska heter den zander och på danska sandart, vilka namn båda torde anspela på de sandiga sjöar där den lever. I England vill däremot skolboksförfattare och vetenskapsmän kalla den pikeperch. Det är ju inte så tokigt, men tanke på att den verkar vara en korsning mellan gädda och abborre, men det är inget namn som går hem i sportfiskekretsar. ”UK anglers” har helt enkelt importerat tyskans zander, som ju går bra att uttala på engelska.

I det stora, engelskspråkiga landet på andra sidan Atlanten har dom en nära släkting till gösen. Den kallas för walleye, ovisst varför. Kanske skulle det egentligen vara balleye?

/Svenne

När man ser gäddans spetsiga tryne är det inte svårt att förstå att dess namn kan härledas till ordet gadd. (Foto: Anders Nicander)

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

Varning för skrattkramp

Publicerad 16:20 - 2011/03/17

Vi började lite försiktigt, rent av spontant på Sportfiskemässan i fjol. Med lite kul, lite roliga och lite annorlunda fiskehistorier från scenen. Nästan sanna, eller – ja, rent av alldeles sanna. Men roliga.

Det började med att Martin drog någon historia om den där plankan som han drillade en timme och så fyllde Trumman på med något lika stolligt. Sen blev det bara roligare.

Nu har vi gått och klämt på den där idén ett helt år och skrattat mer och mer hela tiden. I förra numret av FJ lanserade vi artikelserien ”Sanna fiskehistorier”. Det kommer mera av den varan och på Sportfiskemässan tänkte vi låta några av historieberättarna få framträda i full frihet, på scenen.

Mässan börjar den 1 april – så det är ju upplagt för lite luriga historier. Du får väl tro vad du vill, men det kommer att bli kul. Mellan alla skratten har vi (eller rättare sagt vår eminenta programmerare Angelica) klämt in lite allvarligare saker, om vandringshinder och om hur man låter bli att misshandla gäddor. Så det finns många skäl i världen att leta sig fram till stora scenen på Sportfiskemässan i Jönköping…

…inte minst för att vi kan lova dig en riktigt, riktigt fin present om du nytecknar eller förlänger prenumerationen på Fiskejournalen!

/Svenne

FJ har en hel stab av folk på plats för att ta hand om alla besökare. Den här bilden från i fjol visar vår annonschef Håkan Otterberg i samspråk med flugfiskegurun Peter Sjödin.

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

En simmande tautologi

Publicerad 08:48 - 2011/03/15

Se upp för taggarna – abborren är spetsig-spetsig. Christian Erlandsson demonstrerar den spetsiga ryggfenan.

Abborren är en lustig firre. Inte nog med att den är svår att stava till, den har dessutom ett namn som på modern svenska ungefär kan tydas som spetsig-spetsig.

Att det ska vara två ”b”  i abborre fick vi nogsamt inpräntat i oss av en snäll skolfröken som smålog lite när hon påpekade att:
”Abborren är minsann den enda fisken som har två b-n”.
Nu finns det ju dom som anser att abborren har mycket mer än två ”b-n”. Att den är alldeles full av dem – ett nålbrev som inte går att äta. Dessa stackars människor vill jag bara uppmana att gå till fiskhandlaren och be att få abborrarna filéade. Rätt handlag med kniven garanterar en alldeles benfri, ”byxad” filé, när han skurit bort den benrad som sitter mitt i filén, varefter den ser ut som ett par byxor. Sedan går du hem med dina filéer, vänder dem i lite ströbröd och steker dem i smör. Servera med kokt nypotatis, lite gräddfil och gräslök…
Men nu var det ju namnet den här bloggposten skulle handla om. En simmande tautologi (tårta-på-tårta) alltså. Enligt den etymologiska ordboken hette firren aghborre på fornsvenska. Förleden agh betyder spetsig (ni vet det där spetsiga gräset som förekommer i alla korsord) och efterleden borre betyder också spetsig.
Namnet har abborren säkert fått av en tämligen irriterad fiskare som upprepade gånger stuckit sig på den spetsiga ryggfenan.

/Svenne

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

En fulsnygg historia

Publicerad 15:40 - 2011/03/10

Går vi en lika vacker framtid till mötes?

Det glada 70-talet. Går vi en lika vacker framtid till mötes?

Det sägs att kontinenterna driver ifrån varandra med samma hastighet som fingernaglar växer. När det gäller fiske rullar klockan aningen snabbare.
Den här liraren prydde omslaget till Fiskejournalen nr 5 i nådens år 1975. Till sina beståndsdelar skiljer sig inte bilden överdrivet mycket från dagens stil. Vi har en fisk, en fångstman och en båt, men vi har också detaljer som ofelbart daterar bilden till en svunnen tid. En tid när grovkalibriga mustascher ansågs acceptabla, till och med eftersträvansvärda. Vi har också en båtdesign som man numera bara hittar på badsträndernas livräddningsutrustning.
Visst, man kan raljera i evighet om hur tossigt det var på sjuttiotalet, men gamla fisketidningar väcker även andra tankar. När man bläddrar i gamla nummer inser man hur mycket som har förändrats under vattenytan. Trettiosex år är egentligen ingen lång tid, men sedan vår skäggfagre vän halade upp sin plattfisk har ekosystemet skövlats till oigenkännlighet.
Artiklar om spinnfiske efter torsk från Bohusläns klippor, eller rekordstor piggvar i Östersjön är inte aktuella längre. Det beror inte på dassig tryckteknik och trender i sportfiskarnas glasögonmodeller, utan på att fisken helt enkelt är borta.
Vi är på väg mot ett hav som snart bara innehåller maneter och geggamoja. Varje drag med bottentrål, varje tunna skit vi dumpar, varje progressivt lagförslag som skjuts i sank av lobbyister innebär en stöld. Vi stjäl från framtida generationer.
Jag hoppas att folk som bläddrar i Fiskejournalen år 2047 kan garva åt våra brillor och frisyrer. Jag hoppas också att de skakar på huvudet åt gamla tiders okunskap medan de göttar sig i en natur som börjar återhämta sig. Jag hoppas att vi har förmågan att lära oss av våra misstag, för alternativet är helt enkelt för jävligt.

Erik Kohlström

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

En kommentar till detta inlägg

Årets hugg

Publicerad 16:50 - 2011/03/07

Krokodiler hugger ofta precis när mörkret faller. Foto: Erik Kohlström

Krokodiler hugger ofta precis när mörkret faller. Foto: Erik Kohlström

Isarna börjar ge vika, och med vårvärmen kommer också krokodilfisket igång. En brandgul spinnare med svart sked krokade årets första i söndags kväll.
Tyvärr har krokodilpesten krävt sin tribut även i Aspen, och lite tråkigt känns det förstås att premiärfångsten hade tappat både huvud och svanstipp på grund av den fruktade åkomman. Trots sitt handikapp bjöd den läderbruna krabaten på en upplevelse utöver det vanliga när den knep betet över en djupbrant i skymningen.
Näää. Så gick det förstås inte till.
Någon har på okänt vis kommit över en uppstoppad kajman, och bestämt sig för att skoja till det. Vederbörande har sedan asat ut den fyrtio kilo tunga pjäsen till en kommunal badplats, ett anmärkningsvärt styrkeprov i sig. Sedan har man helt sonika lämnat den där och knallat hem, fnittrande gott åt tanken på rubrikerna i lokaltidningen.
Något senare kommer en fiskejournalist lufsande längs vattenbrynet och snubblar över det konserverade kadavret. Det är inte ofta man ställs inför en sådan situation, men när det händer måste man fatta ett beslut. Så vad gör man? Ringer snuten? Åker hem och bokar tid hos psykdoktorn? Eller tar man tillfället i akt, riggar upp kameran och tar en serie larviga poseringsbilder? Gissa tre gånger.

Erik Kohlström

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

Göttighetens matematik

Publicerad 09:48 - 2011/03/04

Morgan försöker kvantifiera trivselfaktorn hos pyttipanna. Foto: Erik Kohlström

Morgan försöker kvantifiera trivselfaktorn hos pyttipanna. Foto: Erik Kohlström

Sex spön med ställningar och nappalarm, skruvdragarborr, ekolod, två karpsängar, komplett kockutrustning, portabelt dass och fökking elektriska tumvantar.
När Fiskejournalens Morgan Fihn, Mathias Larson och yours truly drar på tur gör vi det med stil. Vi skulle ismeta, men för eventuella förbipasserande såg det antagligen ut som en illa planerad militärövning. Tre smockfulla slädar släpade vi med oss, och när vi väl hittade fram riggade vi upp ett läger av sällan skådat slag.
En mindre skog av toatält, eldkorgar och elektroniska leksaker växte fram, men till sist var vi redo för en produktiv dag på isen. Eller ja, en dag på isen i alla fall. Målet för dagen var ett test, en vetenskaplig utvärdering av en teori.
Ekvationen såg ut ungefär såhär:
(√M-B)2 = G

Där M = Mysfaktorn i att ligga på en säng i solen medan fåglarna kvittrar
B = Besväret att asa med sig ett ton bekvämlighetsskapande utrustning
och G står för den totala upplevelsen av göttighet.
Tyvärr var vi upptagna med att kosa oss vid brasan och käka pyttipanna, så vi iddes helt enkelt inte räkna ut den exakta trivselnivån. Det misslyckandet är emellertid ett resultat i sig, så härmed kan Institutet för Praktisk Fiskeforskning meddela att ett basläger med klass är nyckeln till framgångsrik avkoppling. Vi förväntar oss ett Nobelpris inom den närmsta veckan.

Erik Kohlström

Dela:
  • Facebook
  • email
  • Twitter

Inga kommentarer till detta inlägg

Vinn en komplett isfiskeutrustning!

Besök våra annonsörer!

Exklusivt för prenumeranter!

Exklusivt för prenumeranter

Prenumerera på Fiskejournalen!

Fototävlingen 2010

Digga oss på Facebook!

Blogginlägg från Sportfiskeforum

Bilder från Sportfiskeforum